för lite mer än två månader sen så dog min man som varit "min älskling" i 30 år

Sorgen är stor - obeskrivlig  

men när jag hade jobbet å gå till då gick de väl an - det var ju som vanligt.- men nu har jag semester .... tystnaden saknaden sorgen och ensamheten tar över .....

• jag stänger av alla ljud (ologiskt för då blir ju tystnaden större)
• jag tar mig inte för att gå till nån (inte konstigt om man då känner sig ensam)
• jag orkar inte ta itu med nåt här hemma .... jag ser de som ska göras men tar inte tag i de
• jag är van att ha folk runt mig (vi har 6 barn å 6 barnbarn men de har ju sitt) så oftast sitter jag här ensam

jag skulle kunna åka till nåt av barnen men då är det ett stort men ..... hundarna ..... de är till stor tröst när man är ensammen men är en black om foten när man vill göra nåt