bror till fm ff mf fm ff mf mm fm mm mm mm m  Kristina Bengtsdotter Bielke av Åkerö

Sten (Bengtsson) Bielke (före 1364 - 1408-07-20) g 1371-09-27 på Ekerö, Adelsö, Tofta (AB) m Katarina (Holmgersdotter) Ulv (ca 1341 - efter 1390)

Nämnes tidigast 1364, blev riddare mellan 21 september 1364 och 1 mars 1365, alltså sannolikt vid konung Albrekts hyllning i febr. 1365, nämnes som marsk 1374-1387, som riksråd från 1374, som häradshövding i Simtuna hd i Uppland 5 maj 1379-1385 och i Åsunda hd i Uppland 1384, som drottning Margaretas hövitsman 1390 och som lagman på Öland 1406. Han ägde jord i Håbo och Lagunda, Simtuna och Torstuna hd samt Enköpings stad i Uppland, Oppunda, Villåttinge och Åkers hd i Södermanland, Norrbo, Siende och Tuhundra hd i Västmanland, Aska, Björkekinds, Bobergs, Dals och Göstrings hd i Östergötland, Stranda och Uppvidinge hd i Småland samt Vartofta hd i Västergötland. Dog 20 juli 1408 på sitt slott Mariuborg vid Enköping och begravdes 31 juli 1408 i Vadstena.

Deltog i det heliga kriget mot Litauen.

Till Kråkerum samt Ridö i Barkarö sn, som han köpte av Karl Ulfsson (Sparre av Tofta) 1 februari 1399 och Mariuborg nära Enköping. Riddare. Kung Albrekts av Mecklenburg marsk 1376, häradshövding i Simtuna hd i Västmanland 1379. Lagman i Västmanland. Hövitsman på Nyköping efter Bo Jonssons (Grip) död. Lagman på Öland). (enligt EÄ). Han var liksom farbrodern Nils Turesson kung Albrekts anhängare och stod i avgörande striderna 1371 på dennes sida, men anslöt sig sedan till det aristokratiska oppositionspartiet. Tog under åren 1388 och 1389 verksam del i drottning Margaretas inkallande och kung Albrekts avsättning samt var redan från början an av drottningens betrodda män och kallas 1390 drottningens hövidsman. [EÄ 1 s 357, ÄSF s 16, 302

Hertig, Jarl Birger Jarl (Magnusson) bror till fm ff mf fm ff mf mm fm mm mf mm mm mf f  Eskil Magnusson Folkunge (ca 1175-1227) som var lagman

Birger Jarl, död 1266-10-22 i Jälbolung,Västergötland begravd i  Varnhem, Varnhems klosterkyrka, Västergötland statsman av Folkungaätten. Han slöt sig tidigt till kung Erik läspe och halte och gifte sig med dennes syster Ingeborg. 1248 blev han Sveriges jarl och därmed landets verklige styresman. Genom de reformer som genomfördes på kyrkomötet i Skänninge vann han kyrkans stöd. Under ett korståg i Finland befäste han det svenska väldet där och han skall enligt Erikskrönikan ha anlagt Tavastehus, men hans försök att vinna fotfäste i Estland misslyckades. 1250 avled den barnlöse kung Erik. Birgers minderårige son Valdemar valdes till kung och jarlen befäste sin ställning genom att slå ner ett uppror bland konkurrerande stormän.

Birger Jarl har blivit känd som den förste stiftaren av rikslagar. Under 1250-talet påbjöd han de s.k edsöreslagarna eller fridslagarna (kvinnofrid, hemfrid, tingsfrid, kyrkofrid). Med Birger gjorde den starka centralmakten sitt inträde i Sverige. Riksenheten stärktes på landskapens bekostnad, och de första stegen togs mot central beskattning och förvaltning. Birger bedrev en aktiv utrikespolitik. För att främja Sveriges handelsintressen slöt han fördrag med hansestaden Lübeck. Enligt traditionen skall han ha grundlagt Stockholm. Någon stad grundade han inte, men han lät bygga en befästning på den nuvarande Helgeandsholmen för att säkra inloppet till Mälaren. Birger hade sex barn med Ingeborg, bland dem två som blev kungar: Valdemar och Magnus (Ladulås). Han gifte 1261 om sig med Mechtild av Holstein eventuellt ett oäkta barn Greger (Birgersson) Folkunge (oäkta) (1247 - 1276) 

Jarl Birger Brosa (Bengtsson) (före 1160-1202-01-09) död på Visingsö,bror till fm ff mf fm ff mf mm fm mm mf mm mm mm mf   Magnus (Bengtsson) Minnesköld (1150 - 1208) Birger Brosa "den leende", död 1202, den förste svenske jarl man känner till (troligen Jarl från 1174). Han tillhörde Bjälboätten, namngiven efter jordegendomen Bjälbo i Östergötland.Birger Brosa var Sveriges mäktigaste man och under hans ämbetstid fick landet en lång och välbehövlig period av fred. Birger Brosa gjorde betydelsefulla insatser i sin tids nordiska politik, bl a stödde han birkebeinarnas ledare, Sverre, som blev norsk kung. Han byggde sin maktposition på släktskap med samtliga nordiska kungasläkter gift med Prinsessa Brigida av Norge (Haraldsdotter Gille) (- 1202)

Jarl Karl "Den Döve" Bengtsson (Folkunge) (ca 1165-1220-08-08) död i Estland bror till fm ff mf fm ff mf mm fm mm mf mm mm mm mf   Magnus (Bengtsson) Minnesköld (1150 - 1208) Jarl och biskop. Född omkring 1165 i Bjälbo (E). Död 1220-08-08 i Ösel, borgen Leal, Estland i svärdsstrid. Karl "den döve" var jarl av Folkungaätten och farbror till Birger Jarl, Stockholms grundare. Karl var halvbror till jarlen Birger, som i isländska källor kallas Brosa (vilket betyder "den leende"). Karl Bengtsson hör till de personer i den svenska historiens gryning som är nämnda i flera källor. Han är omnämnd i Hakonarsagan, en kungasaga som skildrar den norske kungen Håkon Håkonsson, och där ges han tillnamnet "Döve". I ett dokument, daterat 1219, kallas han jarl, ett av de högsta ämbetena i riket. Vid denna tid tävlade tyska och danska korsfarare i Baltikum om att karva ut egna terretorier med underkuvade, nödtorftigt kristnade, baltiska och finsk-ugriska bönder som ovillig arbetskraft på åkrar och fält. Svenska herremän ville också ha en bit av kakan, vilket ledde till att biskop Karl deltog i ett krigståg i österled. Expeditionen leddes av kung Johan Sverkersson. Till en början hade fälttåget framgång och kungen inrättade sitt högkvarter i Leal (nuvarande Lihula). Här övertog svenskarna en fornborg, belägen på en hög kulle och skyddad av branter på tre sidor. Med basen säkrad ryckte hären vidare in i Estland. Befolkningen underkuvades och tvingades acceptera kristendomen genom dop. Efter, som han ansåg, väl förrättat värv återvände kung Johan till Sverige. Men sedan gick allt snett: Öselborna stormade borgen Leal och segrade. Biskop Karl stupade den 8 augusti 1220 tillsammans med jarlen Karl "den döve" och det svenska väldet i västra Estland gick förlorat.Den 29 november 2001 kunde Statens historiska museum ropa in en riksklenod på auktion i Stockholm: en sigillstamp av brons, som tillhört medeltidsjarlen Karl Bengtsson (se bild). Det unika föremålet klubbades för ett rekordbelopp, 800 000 kronor. Den ansenliga köpeskillingen samlade museet in bland en rad privatpersoner, stiftelser, fonder och andra välvilligt inställda. Säljare var en anonym privatperson.Källa: www.historiska-personer.nu/min-s/default.htmlKommentar: Ätten känd före 1220, då jarlen Karl Döve stupade i Baltikum. Jmf Tillbakaseende ulv. Intressant är att vapnet inte har ett lejon trots att Karl döve tillhörde Bjälbo-ättenSköld: En bjälkvis ställd vingad pilspets (/ Tillbakaseende varg).http://www.fredrikahlander.com/genealogy/pcfe6ae6b.html

 fm ff mf fm ff mf mm fm mm mf mm mm mf mm f Erik IX "den helige" Jedvardsson (ca 1120-1160) KUNG

 Sveriges nationalhelgon. Det enda man med säkerhet vet om Erik den helige är att han härskade i Västergötland 1158, att hans son kallade honom kung och att han dog en våldsam död. Skelettet bekräftar att han blev halshuggen i strid som legenden säger. Han gravsattes i Gamla Uppsala, överfördes till den nya domkyrkan i Uppsala i slutet av 1200-talet. Eriks ben finns bevarade i ett relikskrin i Uppsala domkyrka. Kvar finns också hans kungakrona-Sveriges äldsta (dock delvis plundrad). Erikslegenden upptecknades först långt efter hans död, och Erikskulten blev fullt utbildad först vid 1200-talets slut. I folkminnet var han den store lagstiftaren (S:te Erik konungs lag). Erik blev aldrig helgonförklarad av påven. Jfr Eriksmässa.

S:t Erikslegenden innehåller mycket som tillhör helgonlegendernas standardgods. Det berättas att Erik var from, klok, rättvis och modig. I Gamla Uppsala lät han bygga en mäktig kyrka och med sin vän biskop Henrik företog han ett korståg till Finland som kristnades. Henrik led martyrdöden och blev finskt nationalhelgon. Erikskulten har tagit upp flera drag från kulten av den hedniske guden Frej som var livaktig i Uppsalatrakten. Erik blev aldrig helgonförklarad av påven. Kristnade (delar av) Finland tillsammans med biskopen S:t Henrik från Gamla Uppsala. Helsingfors fick sitt namn tack vare att en stor del av hären kom från Hälsingland!

Erik ska enligt legenden ha valts till kung av svearna 1150 och ha dödats den 18 maj 1160 i strid just efter en mässa i Östra Aros (nuv Uppsala). Han visste att fienderna väntade utanför kyrkan, men slutförde ändå mässan och gick modigt ut att möta fienden. Den 18 maj 1160 blev Erik dödad av den danske prinsen Magnus Henriksson (och tronpretendenten) utanför kyrkan i Gamla Uppsala då Erik vägrade avsluta gudstjänsten för att förbereda försvaret. Där han dödades rann en källa upp.

Far: Jedvard,svensk storman Mor: Cecilia Gift med: Kristina, barnbarn till Inge d.ä och Helena Barn: Knut Eriksson: Filip: Margareta: Katarina Dräpt av Magnus Henriksson som också misstänks ha dräpt Sverker den äldre.

(Källa: SweDano Net Tidning E-post ) Ur FOCUS 2000 © Norstedts

Erik den Helige Konung av Sverige ca 1156-1160 Födelseår obekant. Fadern hette Jedvard (från Uppland?), moderns namn är obekant. En påstådd härstamning från Blot-Sven är osannolik, men Erik kan ha varit släkt med ätten eller rentav med yngligaätten. Han hade anknytningar till och gods i Västergötland, men detta kan ha berott på hans giftermål. En broders namn börjar på J (Joar?). Möjligen var Erik jarl i Svealand innan han där erkändes som kung; i Götaland accepterades han tidigast 1157. Fallen i strid 18 maj 1159 eller 1160. Gift med Kristina, barnbarn till Inge den äldre och Helena. Mycket litet kan med säkerhet sägas om Erik; den på på 1200-talet författade helgonlegenden blandar sådant som kan vara sant med händelser och underverk, som kan berättas om många heliga. Erik den helige är ofta avbildad i den medeltida konsten. En målning är från ett altarskåp i Statens historiska museum (Salems kyrka i Södermanland) och dateras till 1480-talet (Herman Rodes verkstad). Ett altarskåp från Länna kyrka, Uppland (nu i Statens historiska museum) visar Erik den helige och biskop Henrik på väg att kristna Finland. Eftersom målningen är senmedeltida (1450-talet) ger den en bild av den tidens kläder och fartyg, inte 1100-talets. Man har i Eriks och hans drottnings tvist med munkarna i Varnhem velat se bevis på en nationell kyrklig politik, som skulle ha vänt sig mot Sverker den äldres gynnande av kloster- ordnarna och påven, men det kan också ha rört sig om en arvsfråga. Tvisten löstes före Eriks död Erik företog med biskop Henrik från Uppsala ett korståg till Finland, kanske redan innan han blev kung (1150 eller 1157 är de år som nämns). Henrik blev kvar och led martyrdöden; han dyrkades sedermera som Finlands nationalhelgon. Den 18 maj, troligen 1160, blev Erik dödad utanför kyrkan i Östra Arros (Uppsala) av den danske prinsen Magnus Henriksson, som hade anspråk på tronen. Enligt helgonlegenden hade Erik vägrat sätta sig i säkerhet, hört mässan till slut och därefter överfallits när han lämnade kyrkan. Hans huvud höggs av medan han låg på marken. Underverk inträffade och redan 1198 är Erik upptagen i Vallentunakalendariets helgonförteckning. Sonen Knut Eriksson torde ha främjat kulten. Erik blev Sveriges nationalhelgon, men aldrig helgonförklarad av påven. Han gravsattes i Gamla Uppsala, benen skrinlades ganska snart och överfördes i slutet av 1200-talet till den nya domkyrkan i Uppsala. Skelettet (en del ben saknas) vilar fortfarande där, invid högaltaret. Det förgyllda silverskrin som omsluter dem förfärdigades 1574-79 av Johan III, som under en tid av penningbrist tvangs smälta ner det äldre. I detta liger även Eriks begravningskrona av förgylld koppar, den äldsta bevarade svenska kungakronan. Av undersökningar att döma var Erik cirka 40 år gammal vid sin död samt cirka 1,67 cm lång. Barn: Knut; Filip (troligen stamfader till Knut Långe); Margareta (död 1209), gift 1185 med kung Sverre av Norge (1151-1202); Katarina, gift med Nils Blaka. Textkälla: Sverige och dess regenter under 1000 år.

Asbjörn (Ulfsen) Sprakling (1019 - 1086) bror till fm ff mf fm ff mf mm fm mm mf mm mm mf mm mf f Svend II Estridsson av Danmark och Skåne (ca 1019-1076) Kung Jarl i Danmark. "Harald Odanejarl" När den danske kungen Sven Estridsson hörde talas om ett uppror i Northumberland så sände han genast en flotta. Flottan, som bestod av 240 skepp, intog York, men där stannade offensiven. Det dåligt organiserade danska upproret i Northumberland var nämligen redan på väg att slås ner.Sven Estridssons bror Asbjörn ledde den danska flottan och beslutade att lämna York och resa hem till Danmark igen.Följder: Normanderna härjade i både Northumberland och Danelagen och en stor del av de danskättade invånarna dödades. Asbjörn blev i Danmark anklagad för att ha tagit normandiska mutor och drevs i landsflykt som förrädare.

fm ff mf fm ff mf mm fm mm mf mm mm mf mm mf mm  Ingegerd "Heliga Anna av Novgorod" Olofsdotter av Sverige (ca 1001-1050) Storfurstinna Sveriges första helgon. Ingegerd (ca 1001-1050), dotter av Olof Skötkonung. Enligt historikerna skall hon ha varit viljestark, och kanske även sin fars ögonsten. Ingegerd fick vid giftermålet landskapet Ladoga som personlig förläning, ett krav från hennes sida. Hon hade troligen också stort inflytande över sin make. Hon ägnade sig även en hel del åt kyrkan, storfursteparet lät instifta ett kloster. Hon lät mot slutet av sitt liv viga sig till nunna, och fick då namnet Anna (blev efter sin död furstehelgonet "den heliga Anna av Novgorod"). Ingegerd ligger begravd i Sofiakatedralen i Kiev.

Olof Skötkonungs dotter Ingegerd, som växte upp i Sigtuna, blev rysk storfurstinna och, efter sin död,ortodoxt helgon. Ett märkligt levnadsöde i den svenska historien! Sigtunas okända helgon

Den 10 februari 1050, dog nunnan Anna i Novgorod i Ryssland. Anna, som var i 50-årsåldern, hade gått i kloster bara något år före sin död. Under nunnedoket dolde sig ingen mindre än storfurstinnan Irina, Rysslands mäktigaste kvinna. Hennes egentliga namn var Ingegerd och hon var dotter till kung Olof Skötkonung i Sigtuna.

Ingegerd föddes omkring år 1000. Var hon föddes vet vi inte säkert. Kungen och hans familj var mycket på resande fot. Men eftersom det var i Sigtuna som Olof år 995 lät sätta igång myntslagning, den första i Sverige, är det troligt att han tidvis skötte politik och förvaltning från stadens kungsgård.

Under vikingatiden var det mycket vanligt att kungabarn skickades till släktingar för att uppfostras. Ingegerds mor var en slavisk furstedotter som hette Estrid och Ingegerds bror Jakob växte upp hos moderns familj vid södra Östersjökusten. Styvsystern Astrid skickades till en västgötahövding, Egil. Men Ingegerd uppfostrades i föräldrahemmet, som således - åtminstone tidvis - låg i Sigtuna. Inget är känt om hennes utbildning men präster och missionärer, som vistades hos kungen, undervisade henne säkert i den kristna läran.

Kung Olof var en hetlevrad människa och det var hans fru också, enligt den isländske krönikören Snorre Sturlasson. Det kan med andra ord ibland ha gått hetsigt till i kungsgården. Ingegerd, som ska ha varit en mycket vacker flicka, tycks ha varit Olofs ögonsten. Hon var i alla fall inte rädd för att säga var hon tyckte även om det var tvärtemot hennes fars uppfattning.

Att äktenskap blev politiskt fördelaktiga var för vikingatidens kungar lika viktigt som att de hade framgång i krig. Ingegerd kom, när hon blev giftasvuxen, att dras in i detta maktspel. Först friade Norges unge kung Olav Haraldsson, kallad "den digre", genom ombud till henne. Frieriet gjorde Olof Skötkonung rasande. Ingegerds far och den norske kungen (den blivande Olav den helige) var nämligen bittra fiender. Olof brukade föraktfullt kalla Olav för "tjockisen".

Norske Olavs frieri till Ingegerd var samtidigt ett fredsinitiativ. Men Olof Skötkonung ville inte höra talas om någon försoning med Olav, hur varmt än Ingegerd talade för giftermålsplanerna. Det var inte förrän Torgny Lagman och sveahövdingarna på tinget i Uppsala 15 februari 1018 hotat kung Olof med att han skulle mista huvudet om han inte slöt fred med den norske kungen, som han motvilligt gav med sig. Men något bröllop blev det aldrig, trots att den ivriga Ingegerd skickat fästmannen en guldstickad kappa. Olof hindrade helt enkelt dottern från att resa till Norge.

Men Olof lurar sin blivande måg, som väntar på Ingegerd en hel sommar vid Kongahälla (nuvarande Kungälv). Det dröjde inte länge innan sändebud från en ny friare dök upp. Det var Jaroslav I, kievrysk furste i Novgorod och kallad "den vise", som hörde av sig. Olof Skötkonung blev mycket lättad och glad över detta giftermålsanbud.

Förhållandet till fadern var säkert frostigt efter affären med Olav, och för Ingegerd var det knappast tal om att våga neka. Men hon ställde villkor: en svensk hövding, jarl Ragnvald, skulle följa med henne österut och hon ville också ha landskapet Ladoga som brudgåva och personlig förläning. Fadern, och Jaroslavs ambassadörer, accepterade. Halvsystern Astrid fick istället bli ersättare för den utlovade Ingegerd och giftes bort med kung Olav i Norge.

Ingegerd hade ännu inte fyllt 20 år när hon blev rysk furstinna. Hon tycks ha fått det ganska bra där borta i landet Rus; landet är kristnat och har livliga förbindelser med både de nordiska länderna och det övriga Europa. Jordbruk, hantverk och handel är inne i en blomstringsperiod, det finns flera stora städer med Kiev som huvudsäte. Med sin viljestyrka och sin näsa för maktspel framstår hon i källorna som en viktig rådgivare till sin ca 25 år äldre man, på flera ställen rentav som den dominerande av de två. Hon lyckades, enligt en isländsk källa, till exempel en gång att stifta fred mellan Jaroslav och en av hans bröder, just när deras arméer skulle gå lös på varandra. Därmed ger hon också skäl för sitt nya ryska namn Irina, som betyder "fred".

År 1035 hade Jaroslav lyckat besegra och manövrera ut alla medtävlare om makten i Ryssland och han och Ingegerd kunde för gott flytta till huvudstaden, Kiev. Därmed inleddes det ryska rikets första guldålder. Storfursten byggde en helt ny stadsdel, omgiven av flera kilometer lång, elva meter hög vall. Tre portar ledde in dit: den förnämsta kallades Gyllene porten. Det var kejsarstaden, Konstantinopel, som var förebilden och Jaroslav öppnade Kiev och övriga Ryssland för grekiska präster, arkitekter, konstnärer och hantverkare.

Sofiakatedralen står ännu kvar och är byggnadsmonumentet framför andra i Kiev från denna epok. Den domineras av de festliga, gyllene lökkupolerna. Därinne skiftar färgerna dunkelt och trolskt över totalt omkring 5000 kvm bilder med både kyrkliga och världsliga motiv. I putsen på kyrkans väggar går ännu att urskilja vissa av de målningar, som gjordes när byggnaden var ny. Bland dem finns också bilder av barnen i furstefamiljen. Också Jaroslav och Ingegerd målades av i kyrkan, men de bilderna är tyvärr försvunna. Väggen där dessa målningar fanns revs på 1600-talet.

Sju söner och tre döttrar är kända från Jaroslavs och Ingegerds äktenskap. Sönerna hette Ilja, Vladimir, Zjaslav, Svjatoslav, Vsevolod, Igor och Vjatjeslav. Av döttrarna blev en, Elisabet, gift med alla tiders kanske största norska viking, Harald hårdråde, en gammal vapenbroder till Jaroslav. En andra dotter, Anastasia, gifte sig med Ungerns blivande kung Andreas. Den tredje dottern, Anna, gifte sig med Henrik I av Frankrike, en av de första i den så kallade kapetingska ätten. När Anna kom från Kiev till Frankrike väckte hon sensation genom sin bildning, hon kunde nämligen läsa och skriva, det kunde inte de andra kvinnorna vid det franska hovet.

Ättlingar till kapetingerna regerar än i dag i Europa. Kung Juan Carlos i Spanien är, om man räknar på detta sätt, en av Ingegerds sentida ättlingar liksom storfursten Jean av Bourbon-Parma, Luxemburgs nuvarande regent och Otto von Habsburg.

Ingegerds äktenskap med Jaroslav varade i 30 år. Men sin ungdomskärlek, norrmannen Olav Haraldsson, glömde hon aldrig. När det blivande norska nationalhelgonet 1028 drevs på flykten från hemlandet fann han en fristad i Novgorod. Nu fick han också träffa Ingegerd. "Hon och Olav älskade varandra i hemlighet", om man får tro en isländsk källa, Emunds saga.

Ingegerd tog också till sig Olavs son Magnus som fosterbarn, för när Olav återvände till Norge - han skulle komma att stupa vid slaget vid Stiklastad - stannade pojken hos Ingegerd. Så småningom blev Magnus Olavsson ("den gode") kung av Norge, han med. Enligt ortodoxa källor ägnade sig Ingegerd (hennes ryska namn var Irina) intensivt åt kyrkan och det religiösa livet. Hon instiftade ett nunnekloster och lät, mot slutet av sitt liv, själv viga sig till nunna enligt den strängaste ordningen och fick då namnet Anna. "Hon visade därmed sin djupa fromhet och sin sant kristna ödmjukhet", heter det. En rysk 1800-talskälla slår fast: "Anna (Ingegerd) var det första exemplet på att storfurstliga personer blev heliga genom att gå i kloster. Denna sedvana, som hämtats från grekiska härskare, började i Ryssland på 1000-talet och fortsatte oavbrutet nästan till 1600-talet".

Ingegerds kvarlevor vilar tillsamman med makens i en sarkofag i Sofiakatedralen i Kiev. Det är en massiv, nästan två och halv meter stor pjäs i grå marmor. Sovjetiska forskare öppnade sarkofagen 1939 och undersökte innehållet. Ingegerds välbevarade kranium var av nordisk typ, massivt och tungt med en elliptisk form. Pannan var "inte särskilt hög" och hade en "genomsnittlig" lutning. Näsan var "starkt framträdande med en smal näsrot". Hakan var "av genomsnittlig storlek" men "markant framträdande". Tänderna bedömdes som rätt väl bevarade. Forskarna fann att Jaroslav varit ca 172 cm och Ingegerd ca 162 cm lång.

Ingegerd firas enligt den ryska kyrkokalendern som helgon den 10 februari och 4 oktober. 10 februari är hennes egen dödsdag och 4 oktober är sonen Vladimirs dödsdag. Vladimir lät bygga Sofiakatedralen i Novgorod, en mindre variant av Sofiakatedralen i Kiev. 4 oktober var på medeltiden stor högtidsdag i Novgorod och alla de ledande kyrkliga dignitärerna var skyldiga att infinna sig till mässorna. Självaste tsar Ivan ("den förskräcklige") beslutade 1556 att gudstjänster och allmänna själamässor skulle hållas över Ingegerd och Vladimir "så länge världen består".

Efter det kommunistiska sammanbrottet i Ryssland har kyrksamheten där fått ett nytt liv liksom sökandet efter nationens andliga rötter. Också helgonet Ingegerd har "nyupptäckts". Ett av många bevis på detta är att det ryska statliga filminstitutet 1996 spelade in en film om hennes liv. Filmteamet var också i Sverige och filmade här bland annat i Eskilstuna, vid Husaby källa och i Sigtuna.

Som andlig gestalt lever Ingegerd fortfarande inte bara i Ryssland, utan också i Sverige. I Eskilstuna finns sedan 1968 en svensk-ortodox församling som bär S:t Annas namn och där Ingegerd vördas. Inom denna svenska ortodoxi betecknas Ingegerd till och med som Sveriges skyddshelgon. http://www.fredrikahlander.com/genealogy/p06c4aecd.html

fm ff mf fm ff mf mm fm mm mf mm mm mf mm mf fm  Estrid Svensdotter av Danmark (996-1074) I Norge regerade Olaf Haraldsson, eller Olaf digre, han som senare skulle bli känd som Olav den helige. Han var nära bundsförvant med Anund Jakob i Sverige, bl a var han gift med dennes syster. Dessa bägge samlade sig år 1026 till ett gemensamt anfall mot Knut den store vid Helge å. Resultatet av slaget var att Knut inte längre hade något att frukta från detta håll. Hur Estrids make,Ulf jarl, ställde sig i konflikten vet vi inte, men troligen såg Olav och Anund Jakob honom som en potentiell bundsförvant eftersom hans förhållande till Knut inte var vidare gott. Kort efter slaget ledde detta till att Ulf dräptes i Roskilde, naturligtvis på Knuts anstiftan. Som försoning för dråpet gav Knut sin syster Estrid, stora jordagods. Estrid har en ganska sorglig historia själv. Hon var först gift med Rickard II, Emmas av Normandies bror, men blev förskjuten. När man långt senare tog upp hennes grav förstod man varför; hon var nämligen klumpigt byggd, vanskapt och hade utstående tänder. Eftersom hon var syster till en kung ansågs hon dock fortfarande vara ett gott gifte för Ulf jarl och med honom fick hon sonen Sven Estridsen.

Estridska ätten, den danska kungaätten 1047–1412. Den härstammade från Sven Tveskäggs dotter Estrid i hennes äktenskap med jarlen Ulf. Den sista regenten av denna ätt var drottning Margareta I.

fm ff mf fm ff mf mm fm mm mf mm mm mf mm mf fm f  Sven I Tveskägg Haraldsson (963-1014) Kung av Danmark son till Harald II Gormsson Blåtand (911-986) Kung av Danmark och Norge och Åsa (SÖm-Åsa ) Atlesdotter.   Blåtand hade låtit mörda sin fosterson Harald Gråfäll, något som Tveskägg starkt ogillade. Men det bråkades om mycket annat också. Till slut drabbade far och son samman i ett slag. Blåskägg sårades svårt och dog strax därefter. Sven Tveskägg efterträdde sin far som kung i Danmark den 1 november 986.På den här tiden hade Skåne sin egen kung, som lydde under Danmarks härskare. Tveskägg ville inte ha någon konkurrens, så han avsatte skånekungen Strutharald och lät honom bli jarl istället.Under Sven Tveskäggs ledning anföll en väldig vikingahär England år 994; i anfallet deltog också den norske kungen Olav Tryggvason och det är inte otroligt att även den svenske kungen Olof Skötkonung var med. Medan han var borta tog svearnas kung, Erik Segersäll, makten i Danmark, men han avled bara ett år senare.När Tveskägg kom hem fick han emellertid slåss mot Segersälls son Olof Skötkonung, och flera hårda strider utspelade sig vid Hedeby. Till slut möttes de två för fredsförhandlingar, och man kom överens om att lägga ner vapnen. Tveskägg sparkade ut Gunhild och gifte sig istället med Skötkonungs mor Sigrid Sven Tveskägg hade länge funderat på England. Han hade angripit London redan 994 och visste, vis av många danagälder, att en engelsk kung kunde klämma fram många vackra slantar. Varför nöja sig med en del av dem? Varför inte bli kung av England själv och ta dem allihop? Dessutom hade Sven vissa personliga aversioner mot den engelske kungen Ethelred. Det var Ethelred som anstiftade masslönnmorden på danskar 1002 och ett av offren var Svens syster Gunnhild. Han genomförde, som den duktige härförare han var, ett snabbt och klokt fälttåg. Snart flydde Ethelred till sin svåger i Normandie.Sven Tveskägg hade nått sitt mål och utropades till Kung över England 1013, men när han hade alla dessa rikedomar framför sina fötter, dog han den 3 februari år 1014.Hans son Knut den store tar över styret av England år 1016 efter att han upprepar sin faders bedrift att återerövra England. Knut den store Kung av Danmark och England hinner med att erövra Norge 1028 innan han dör . De ockuperade områdena fördelas efter Knut den stores död mellan hans söner. Slutet på nordbornas härjningar i England kom år 1066 då Vilhem Erövrare segrade över Harold Godvinson i slaget vid Hastings.Sägs vara den som grundat Lund.

   Sven Tveskägg

fm ff mf fm ff mf mm fm mm mm mm mm ff ff fm mf f Sverker I den äldre av Sverige (ca 1100-1156) Kung av Sverige Han kallas Sverker d.ä för att skilja honom från sonsonen Sverker d.y Karlsson. Svensk kung, vald i början av 1130-talet; gift med Inge d. y:s änka, vilket stärkte hans ställning i riket. Sverker, som kom från Kaga i Östergötland och var troligen av storbondestam. Hans far skall ha hetat Cornube eller Karnuka, ett så egendomligt namn att det "nästan måste vara sant", som Erik Lönnroth sagt. Denne ska i sin tur kan ha varit son till Blot-Sven. (Andra uppgifter säger att han var son till Erik Årsäll)Sverker regerade efter dåtida mått länge. Ändå är hans regentgärning höljd i dunkel. Han gifte sig med Ulvhild, en mycket förmögen dam, två gånger änka efter kungar i Sverige och Danmark.Sverker och Ulvhild lät år 1143 bjuda in franska cisterciensermunkar till sitt gods i Östergötland. Kungen donerade sin gård i Alvastra vid Ombergs fot till munkarna, där de genast satte igång att bygga sin anläggning enligt senaste modell från Europa. Munkarna förlänades också flera gårdar på Visingsö och lät där uppföra det så kallade hospitalet, ett slags härbärge för resande mellan Västergötland och Östergötland. Ofta reste munkarna denna väg över Vättern för att besöka det andra cistercienserklostret, som något senare grundades i Varnhem.Sverker d ä gynnade således kristendomens utveckling i landet. Utöver klostret i Alvastra grundades Nydala och Varnhem under hans tid. År 1152 kom det påvliga sändebudet Nicolaus av Albano till Sverige för att organisera de kyrkliga angelägenheterna. Vid ett möte i Skänninge infördes den påvliga skatten, "peterspenningen".Sverker den äldre var det första offret i de strider om tronen, som nu skulle utbryta. Vid en slädfärd till julottan på juldagen 1156 i Västra Tollstads kyrka nära Alvastra blev han överfallen och mördad, enligt traditionen av sin egen körsven (stalldräng). Invid Alvastra kloster uppfördes ett kapell till hans minne.Vem som var den verklige anstiftaren till dådet är osäkert. Kanske var det den danske prinsen Magnus Henriksson, som genom släktskap med tidigare svenska kungar ansåg sig ha rätt till tronen. En annan trolig kandidat var en mycket rik storman i Västergötland, Erik Jedvardsson (Erik den Helige).Sverker d. ä. var stamfar för Sverkerska ätten. gift 1134 med Drottning Ulvhild Håkansdotter (1095 - 1148)och hade med henne barnen Sune Sverkersson Sik (ca 1132-) och Karl VII Sverkersson (ca 1135-1167) hade även barnen Kol Sverkersson (- ca 1169) Och Boleslav den äldre (-1172) med Rikissa av Polen (1116 -
1185)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

längesen jag va in å skrev ..... men nu hittade jag lite intressant .... mim farfars farmor  Märta Greta Ersdotter född10 MAJ 1850 • Ramsele, Västernorrland, Sverige  DÖD 31 DEC 1923 • Ramsele är syster med  Magdalena Eriksdotter, föd...

I sommar vill jag ta mig en stugsemester   6 juli - 8 juli stuga på Byske havsbad  8 juli - 10 juli jävre fiskecamp  10 juli - 12 juli Bodens bad och camping  12 juli - 13 juli storforsens camping  13 juli -14 juli  camp Gielas Arvidsjaur ...

för lite mer än två månader sen så dog min man som varit "min älskling" i 30 år Sorgen är stor - obeskrivlig   men när jag hade jobbet å gå till då gick de väl an - det var ju som vanligt.- men nu har jag semester .... tystnaden saknaden sorgen o...

        Ungdomar från Voutner 1928   Bakre rad från vänster:      7. Sigfrid Pettersson          Främre rad från vänster:        17. Thure Backteman   1. Harry Eklund                 8. Gösta Johansson            12. Herman Eklund    ...

fm ff mf fm ff mf mm fm mm mf mm mm mf mm mm ff fm fm fm ff mm fm mm mm ff f Sigimberus I Bishop of Auvergne (419-) född i Westphalia, Germany http://ellis-pagoria.com/getperson.php?personID=I3085&tree=ellis far:fm ff mf fm ff mf mm fm mm mf mm mm ...